Om.....

Om jag faller nu vem fångar mig då.........

Jag finns här....

Tiden rusar iväg och jag hinner inte med.....
Det är mycket just nu, med jobb, med barnen, med mig, livet, sorger, glädje, dejter, kompisar....
Ibland vill jag bara kasta in handuken lägga mig under täcket och ge upp....
Livet är inte lätt, livet är jobbigt och krävande.
Det tar kraft och ork från mig.
Men ger mig också styrka och glädje.
Igår var jag uppe vid mineslunden, satt på en bänk själv i solskenet och grät.....
Jag vet att jag aldrig får hoom och vårt liv tillbaka men då var allt så lätt.
Man hade nån att prata med, nån som man kunde disskutera problem med, bolla tankar och ideer. Att få göra sånt med den man älskar och litar mest på betyder så mycket.
Nu sitter jag här själv med mina tankar och funderingar.....
Klart jag har mina underbara vänner att prata med men det är inte riktigt samma sak....
Nu ska jag försöka rycka upp mig och se om jag inte kan få nåt vettigt gjort....
Kram såläge