fredag 16 mars 2012

Sanningar som svider

Ibland funderar jag på varför jag överhuvud taget bryr mig och varför jag inte kan hålla mig utanför saker som inte rör mig.
Inte första och säkerligen inte sista gången jag gör så men när konsekvenserna för den som blir/skulle bli drabbad är livsavgörande så kan jag inte låta bli.

Mitt första minne av en sådan situation är när jag i tonåren sett vem som stulit min kompis plånbok och talade om för killen ifråga att om han inte lämnade tillbaka den så skulle jag tala om det för hela klassen. Han lämnade tillbaks den.

Senare i livet drabbades jag av en väldigt otrevlig upplevelse när en väninnas man vid upprepade tillfället stötte på mig. Jag sa ifrån och var mer än tydlig i mina nej. Till slut tröttnade jag och sa att om han en gång till gjorde så så skulle jag tala med hans fru. Där hamnade jag, tyvärr var hon inte redo att ta till sig informationen utan ville få det till att vara mitt fel. Vilket hon också talade om för folk i området fick jag redan på. Som tur var för min del fanns hos dom som fick reda på saken från hennes sida inga tvivel om vad som hänt då alla visste hur han var och vad han höll på med. Det blev mest prat om hur synd det var om henne. Det var aldrig min mening men hur kan man låta bli att säga nåt. Jag vet flera personer som råkade ut för hans "uppvaktning" som då efter att jag sagt ifrån pratade med mig om det men ingen vågade prata med henne, sorgligt. Det var speciellt en ung tjej som bodde i samma trappuppgång som dom som han alltid ringde på hos när han kom hem från krogen/fester. Till slut skruvade hon av ringklockan för att slippa undan.
Kvinnan sa upp bekantskapen med mig och helt ärligt så var det en lättnade med tanke på valen hon gjorde.

Dom som jag betraktar som mina vänner bryr jag mig om och kan därför inte vara tyst och se på.

Jaja, hoppas bara att det inte blir fel. Men erfarenheten säger tyvärr att sanningen svider och kommer man som budbärare vill folk gärna ha ens huvud på ett fat.
Om verkligheten är annorlunda så här i "vuxen" ålder återstår att se.

Kram på er alla därute och även om det är tufft ibland så vara ärlighet alltid längst!