Gnällspik

Usch, jag känner mig som världens gnällspik Det är verkligen inte min mening men sanningen är att det är tufft nu. Hoppas ni står ut med mig.
Idag var barnen på utflykt med skolan, dom var helnöjda. I var på upptakten idag, dom hade poängpromenad och lekar idag. Jag och töserna tog en fika utomhus under tiden.
Efteråt gick vi till apoteket och köpte en fästingborttagare och massa annat.
Hemma igen kom kompisarna på gatan och ringde på och undrade om barnen kunde komma ut och gå med Spike. De var ute en bra stund innan I kom hem med Spike igen, barnen blev inbjudna på plättkalas hos kompisarna. Jag plockade lite hemma, vilket tyvärr inte syns, och putsade två fönster.
Ställde ut lite av all skräp jag samlat på mig, visste inte hur mycket jag kunde ställa ut så det fick bli som det blev. En jäkla massa kvar........

Tufft nu

Alla säger att det blir lättare, när undrar jag då!
Nu är livet helt jävla hopplöst, jag älskar verkligen våren och sommaren men nu orkar jag inget alls.
Jag är ledsen i mitt hjärta, så ledsen.
Jag saknar så mycket så det känns som jag ska gå i tusen bitar.
Varför blev det så här, vi som hade det så bra.
Ibland är jag så fruktansvärt arg och besviken på honom för att han lämnade mig. Jag vet att hade han fått/kunnat välja hade han aldrig gjort så mot mig men det hjälper ju inte så himla mycket när jag står ensam kvar.
Samtidigt är jag tacksam för åren vi fått och barnen han gav mig.
Varje dag vaknar jag och önskar att det inte är så, att allt bara är en hemsk, hemsk mardröm. Men varje dag tvingas jag möta sanningen och jag hatar den, jag förbannar den.
Varje dag hoppas jag att det ska bli lite lättare, lite ljusare. Vissa dagar är det så men nu är jag i ett svart hål, snurrar runt, runt och vet inte om jag ska åka djupare ner eller om jag kommer att komma upp lite starkare än innan.
Den som lever får se. Just nu är mina mål för dagen att komma upp, ta hand om barn och hund och hoppas jag kan göra det hyfsat bra.

Annandag påsk

Så var barnens ledighet över för denna gången. Vi har inte gjort allt vi tänkt men jag tror ändå de haft de bra.
Påskafton åkte vi till "landet" där vi bjöds på påskmat, gott! Solen sken och vi spenderade mycket tid ute. Spike har varit på promenader i skogen och kännt massa nya dofter och träffat på nya djur. Det fanns både paddor och små ödlor, mycket spännande.
Vi sov över och åkte hem påskdagen. Hemma röjde vi lite på altanen, T har storstädning i sitt rum.
Vi grillade för första gången i år, det var otoligt tufft. Jag kände en sån stor saknad efter min älskade. Saknar honom så mycket nu. Vi älskade att vara ute dom här första vårdagarna och greja lite, slappa, sitta i solen med en kall öl och prata. Kommer att sakna honom alla "våra" dagar.
Igår när jag la mig var det precis som om någon tog mig i handen och klämde till, precis så som min älskade brukade göra. Jag kan inte låta bli och fundera över om det inte var en liten hälsning från honom ändå.
Idag har vi grejat lite till och grillat ute igen.
Y skulle ha varit här idag men hon var så otroligt dålig, allergi, så vi ska försöka få till en träff imorgon istället. Ser fram emot att få träffa henne igen, hon är så trevlig och snäll.
Jag måste få berätta nåt.
På påskafton när jag talat om för barnen att det inte blev nåt så undrade de vart Ki och Ke skulle göra. Jag berättade att de skulle åka till Kis mamma och hennes man. Då säger mina små troll; men mamma kan inte vi också åka dit då! Dom har inte träffats så hiskeligt mycket men på kalas och sånt. Jag tror att dessa båda människor har fått vars en plats i mina barns hjärtan!
Nu ska jag se färdigt på filmen innan det är sovadags.

Glad Påsk!

Önskar er alla en glader påsk!
Vår planerade träff ställde jag in då barnen inte känns hundra och jag själv känner mig helt off.
Istället styr vi kosan mot mormor och morfars sommarstuga "landet" kallas det av oss. Där kan vi vila och samtidigt kan jag få lite slappetid. Lite frisknlantluft är ju aldrig fel.
Trots att barnen blev besvikna tror jag att detta blir den bästa lösningen för dagen. Hoppas innerligt att det blir så också.
Tills nästa gång vi syns får ni ha det gutt!

Massa kartonger

När jag har gjort om hemma har kartongerna hamnat på altanen. Det blev två vändor till återvinningsstationen med lite annat också men mest kartonger. Det känns så skönt att äntligen bli av med dom. Vem annars än jag skulle på en långfredag halv nio på kvällen göra nåt sånt. Ja, ja men nu är det äntligen gjort.
Sen satt jag och barnen och såg slutet på Harry Potter filmen, lite läskig tyckte M den var.
När dom lagt sig tittade jag på Sommaren med Göran. En lagom småtokig, halvrolig film. Passade mig ypperligt idag. Det är bra med enkla filmer där man bara kan glida in i handlingen och föras bort. Ingen tankeverksamhet alls behövs.
Imorgon kommer T hem! Hon är saknad.
Vi får se vad det blir av morgondagen i övrigt. Pratade med K tidigare idag och helt förståligt var han inte pigg på att komma hit om vi inte är bra. Är det så ställer jag in hela alltet så får vi ta det en annan gång. Det är ju inget kul att eventuellt smitta ner våra små gäster. Ja, ja den dagen den sorgen.
Nu ska jag sova lite innan lilla hjärtat ska ut på promenad.

Min dotter

Min dotter är inte som alla andra. Efter en seg, trött febrig morgon är hon nu ute och leker för fullt. Hade jag inte vetat att hon hade feber hade jag aldrig trott på det.
Stumpan ligger däckad vid 40 graders feber annars är hon fullt kapabel till att röja runt oavsett temp.
Jag tog tempen på henne innan och då var den normal igen. Ska bli spännande att se vad den säger ikväll.
Nu ska jag försöka göra altantrappen framkomlig.

Febertös

Imorse vaknade jag av att M sa: Mamma, jag har ont i pannan. Jag kände på henne och hon var varm, tempen visade 37,7.
Tycker det känns som lillstumpan har feber var och varannan dag. Nu känner jag att jag börjar bli lite orolig. Tänk om det är nåt fel på henne, det skulle jag inte klara av.
Nu ska jag se om jag ändå inte kan göra lite nytta.

Skärtorsdag

Här har vi igen påsk i år. Jag har inte orkat ta tag i det, får se om jag får ett ryck innan helgen men nu känns det inte så troligt. Det känns tråkigt för barnens skull, dom är värda så mycket mer än vad jag kan ge dom nu.
T åkte till sin kompis S så nu känns det lite tomt här hemma. Hon kommer hem på lördag igen, jag hoppas hon får det bra. Hon kan behöva lite roliga saker i sitt liv.
Imorgon hoppas jag på styrka och ork att röja här hemma så det är någolunda respektabelt på lördag då vi ska få besök. Nu ligger tvätten på köksön, mitt och ms sovrum ser ut som en tornado dragit fram och altanen är helt oframkomlig. Jag har en hel del att göra med andra ord.
Jag får väl gå och sova lite nu så jag kommer upp imorgon.......

viktigt?

Vikt, varför ska så mycket handla om vikt.
Jag var så duktig med mitt LCHF sen blev jag magsjuk och det var svårt att börja äta. Så jag tog en smörgås, så blev det lite fika, lite fredagsmys och vikten är inte där den var.
Varför är det så svårt att vara koncekvent, varför förstör jag de för mig själv.
Vad är jag så rädd för.
Och varför är idealet så jävla supersmalt.
Jag pratade med T, hon berättade om sin vän vars mamma sagt att om hon går ner tio kilo så får hon tusen kronor. Jag har träffat tjejen, hon är inte tjock nån stans. Hon är en vältränad sund tjej i tonåren.
Vart är världen på väg.
Det är väl bara att inse att jag inte längre är vad jag varit utan numer är en tjockismamma. Men enligt mina barn en gosig mamma. Jag får leva på det.......

Segare än kola

Är så trött nu igen! Vad jag önskar att det inte vore så. Det är så mycket jag behöver göra, borde göra men inte har ork till.
I måndags var vi i alla fall i Borås djurpark jag och barnen. Vi skulle åka tidigt men jag sov länge så vi kom iväg först vid tolv. Det var riktigt mysig att gå där med barnen i solen, lite tomt eftersom min älskade inte var med. Men det gick.
Igår sov jag länge igen, var ute i trädgården och klippte lite häck och buskar. T slipade bordet, I och M lekte och Spike övervakade oss. T var med sin kompis L och grillade ute på kvällen, sen kom de hit och kompisen sov över. Så mysigt att lyssna på två tjejer som fnissar, pratar och fnissar.
Detta dygnet har vart konstigt. La mig vid tolv, somnade runt två, väcktes av M som kräktes vid tre. Låg vaken till halv sju, gick ut med Spike. Åtta kom I upp, halv nio la jag mig. M vaknade och gick upp vid tio. Elva kom M tillbaka, vi sov till tre. Åt lite, var ute i trädgården och slipade stolarna och oljade dom och bordet. I var på fotbollsträning.
Vad jag önskar att jag var en såndär människa som ha lätt för att be om hjälp. Men det tar mig emot nåt så fruktansvärt. Varför känner jag att jag måste kunna själv. Jag vet ju att jag kan men får man hjälp så går det ju fortare. Min älskade sa till mig att jag måste be om hjälp med häckklippning och annat men jag kan inte, jag sa det till honom också han sa att jag måste lära mig att be om hjälp. Men det är inte så lätt......det är inte lätt alls.......

Konstig födelsedag

Idag är det min älskades födelsedag och han finns inte längre hos oss. Det är så konstigt, så overkligt, så svårt att greppa.
Sov inte speciellt mycket inatt. När jag väl somnat vaknade Spike och gnydde, M sa åt mig att jag skulle gå upp och stänga av honom. Så sött!
Jag ringde till farmor D och frågade om hon ville följa med till minneslunden idag. Och det ville hon såklart! Tog en sväng förbi blomsterlandet innan, köpte blomma till min älskade och gula tulpaner till farmor D. Tog med ett nytt skohorn till henne med, det gamla de fick hade gått sönder i skaftet. Så kan det ju inte vara.
Vi ställde blomman på plats och tände två ljus, stod en stund och funderade medan tårarna rann. Det är alltid lite konstigt när jag är där, vet liksom inte hur jag ska bete mig. Det är en fin, lugn plats och man kan finna ro att reflektera och minnas. Men det känns inte som det är där han finns, han finns ju här hemma. Och förståss alltid i mitt hjärta och säkert i många andras hjärtan också.
Farmor D mådde inte riktigt bra, hon kände sig frusen trots det fina vädret så vi körde hem henne direkt efter. Jag såg att det tog på hennes krafter att vara med även om hon uppskattade det.
När jag gav henne tulpankvasten och sa att den var till henne och att jag hoppades den skulle lysa upp hennes dag blev hon lite gråtmild igen. Hoppas hon fått vilat sig och att hon känner sig bättre imorgon.
Hemma hade vi lite kalasfika, jag och barnen. Senare åt vi middag ute, jag hade ingen lust alls att laga mat och tänkte att vi skulle hitta ett fint sätt att umgås och minnas vår älskade på. Det är ju en väldigt speciell dag.
Doris berättade att när K föddes var det ovanligt varmt. Det var en vacker dag, säkert lika vacker som han är vacker för mig.
Nu är det dags att ta hand om Spike.
Det blev ett väldigt rörigt inlägg men men, så är det, rörigt, ledsamt och lite ensamt..........

Sjukt igen

Idag blev M sjuk, feber denna gången. Hon vaknade och hade ont i huvudet senare under dagen fick hon feber.
Jag och T åkte till en zooaffär för att fråga om praktikplats, hon fick ett ja denna gång! Så skönt att slippa tänka på det mer.
Var förbi rusta och köpte lite färg och tapet till mina små projekt. Nu finns materialet, bara att vänta på orken.
Annars har det varit en händelselös dag. Jag hade mångaa tankar och ideer som jag tänkte förverkliga idag men orken försvann när lilla M blev sjuk. Nu blev det film/tvtittande och myspys för hela slanten.

Fredagsmys

Jag och T åkte till Ikea, tittade runt lite och blev inspirerade. Köpte lite lampor, servetter, en stekpanna och lite annat smått och gottt. Vi såg en underbar cremefärgad skinnsoffa som var jätteskön inne på fyndavdelningen men det blev inget köp. Ångrar mig lite men hade inte tiden att vira in den i plast och sen ansvarade de inte för transportskador. Vi åt lunch där också, T tog köttbullarna och jag kyckling med pommes och bearnaisås, min mat var ingen hit.
Sen åkte vi och hämtade I, M och kompis A för att åka till upptakten. Där tog jag, T och M en liten fika.
Efter det åkte vi till Allum och köpte skor till I och mat.
Hemma åt vi tacos innan jag satte upp en lampa i mitt sovrum, fick inte riktigt till det men den sitter uppe nu i alla fall.
Under dagen var jag och T inne på två zooaffärer och frågade efter praktikplats till Tina. Tyvärr var det fullbokat på båda ställerna.

Middag hos farmor

Idag hämtade jag barnen direkt efter skolan så åkte vi till farmor D på middag. Farfar kom lite senare, det hade blivit nåt missförstånd så han trodde vi skulle komma vid två. Nu var vi där redan vid ett.
Vi blev bjudna på farmors goda köttbullar.
Jag såg på farmor att hon mår lika dåligt som jag gör nu, inte konstigt alls. Hennes son, min älskade fyller år på söndag och han finns inte här så vi kan fira honom ordentligt.
Hemma igen fick jag lite energi så jag fick plockat undan en del. Det är mycket kvar men lite bättre blev det allt.
T åkte till sin kompis D idag. Kul för henne, dom har inte träffats på länge så jag kan tro att hon tyckte det skulle bli roligt. Hennes kompisar tycker tydligen att det är jobbigt att åka hit och då går det oftast snabbare att ta sig hit än om man ska ta sig nån stans i stan. Men, men ungdomar och deras logik. Den förstår man nog bara när man är mitt uppe i det själv. Kommer ihåg hur det var........
På påsklovet kommer hon nog åka och hälsa på sin bästa vän, mysigt för dom.
Imorgon ska jag försöka ta mig (och T som nu har påsklov) till ikea. Tänkte kolla lite belysning, ev köpa två stolar till till köksön. Ja, vi får väl se vad det blir. Nåt blir det säkert, det brukar det ju bli när man är där.

Livet är tufft nu

Nu närmar sig den tiden på året när min älskade fyller år. Det känns, det är så fruktansvärt jobbigt. Det går inte en dag utan att jag gråter. Ibland stilla, ibland helt hysteriskt.
Vad ska jag göra med hans dag, hur ska jag få den dagen att bli en fina dag för oss. Jag funderar på att fira honom hemma som vanligt, för även om han inte fysiskt finns med oss är han väl värd att firas. Så tänkte jag att vi skulle åka till minneslunden, barnen tycker inte om det men jag tror vi gör så ändå.
Helst av att skulle jag just nu vilja lägga mig och sova tills jag inte vaknar mer, så tungt är det. Det är jobbigt att erkänna och verkligen inget alterntiv men sina känslor rår man inte alltid över.
Det är så mycket som blivit liggandes hemma. Det ser ut som ett skrotupplag i kombination  med en soptipp. Inte alls så jag vill ha det men jag har inte orken, just nu gör jag bara det jag absolut måste för att hålla huvudet över ytan.
Hur gör man för att må bra, bli glad och fylld av energi......

Fotbollsträning och utvecklingssamtal

I onsdags var det dags för I att vara med på sin första utomhusträning för denna säsongen. Jag och  åkte med och tog en promenad med Spike. Han hälsade på hästarna, det var spännande.




Spike hälsar på hästen!

  Det var lite småkallt och mot slutet började det regna så man var lite smått genomfrusen när man kom hem.
Idag var jag på sista samtalet inför Ts slutbetyg. Det ser väldigt bra ut, lärarna är imponerade av att hon trots allt som hänt presterar så bra som hon gör. Det ända var att närvaron inte var sån bra nu, hon har lite problem med sömnen så hon har väldigt svårt för att komma upp på morgonen. Hoppas det blir lite lättare nu eller att motivationen finns i alla fall. Jag är så stolt över henne.
Min arbetsträff på lördag har tyvärr blivit inställd. Men min syster ringde och frågade om hon och barnen fick hälsa på på lördag så det kommer att bli en trevlig helg hur som helst.
Imorgon ska jag och T på tatueringsmässan, jag har aldrig varit på en sådan så det ska bli spännande.

Foton på min älskling

I söndags mådde jag fortfarande inte hundra så det hände inte jättemycket. I ocj M bakade muffins helt själva, ingen hjälp alls. Jag är imponerad av mina små älsklingar.
Dom har varit ute mycket och lekt med sina kompisar i området, det är så mycket bättre nu när det ändå är lite ljusare och de själva känner att de vill vara ute.
I måndags ringde dom från grön rehab och tyvärr kom jag inte med i urvalet. Jag blev så besviken, såg fram emot detta. Nu blir det träning (vilket inte är fel) men tror verkligen att det andra passat mig så mycket bättre, då man skulle få hjälp att finna verktygen för att ta sig vidare. Ja, ja nu är det som det är och det blir till att göra det bästa av det.
Idag kom U till grannen och jag blev uppbjuden på fika. U hade med sig foton han tagit på min älskling och även kort på familjen. Det kändes så stort. När jag tittade på korten började tårarna sakta rulla ner för mina kinder, dom var så fina. Jag blev så glad att få dom. Tänker rama in dom och hänga upp dom på en vägg.
Nu ser jag fram emot tatueringsmässa med T på fredag och middag med mina gamla jobbarkompisar på lördag.

Ja, jag lever!

Vet inte vart jag ska börja men kan tala om att anledningen till att jag inte skrivit på jättelänge är till största dele för att vi varit sjuka sen i lördags förra veckan.
Lördag kväll I kräks, måndag M feber, tisdag kväll jag kräks, onsdag kväll M kräks, onsdag natt T kräks. Ja, ni kanske förstår, mitt liv har varit bättre. Tror aldrig vi varit sjuka samtidigt såhär förr.
Nu börjar vi återhämta oss och har idag varit ute i den stora världen. Lite darrig i benen men det gick.
Under allt elände har det ju så klar hänt annat.
Innan allt drog igång hade vi trevligt besök av He och Re som på lördagen var här på fika. Det var riktigt trevligt, hoppas dom törs komma tillbaka. Och framförallt att vi inte smittade ner dom, eller var det dom som smittade oss! ;)
Jag har fått ett samtal från en tjej från grön rehabilitering, ett sätt att sakta komma tillbaka till arbetet om man varit tex stressad, i väggen, depprimerad eller liknande. Inga tokiga psykfall, skönt att få reda på jag var faktiskt lite ororlig  men de hade inte den kunskapen och de resurserna. Nu sak jag slumpas och så får jag hoppas på att jag kommer med, det verkar så bra. Hade varit kul att få prova på.
Vi har fått ställa in ett kalasbesök hos Ki och Ke, en middag hos farmor D och lekdagar med kompisar.
Om någon undrar hur vår lilla hund klarat sig, har det gått bra. I har varit en liten ängel och rastat honom, sista rastningen har vi fått hoppa över så det har blivit lite mer olyckor inne men va tusan ska man göra när man knappt kan stå på benen.
I har klarat sin mat själv. Tänk han kan, koka nudlar, steka korv, köttbullar och hamburgare, laga eget pulvermos och tinar såklart bröd själv i micron. Det har varit en roligt att höra honom fixa och dona själv.
Jag och T har bokat våra biljetter till tatueringsmässan så nu håller vi alla tummar för att vi håller oss friska och även att barnvakt Ki med son ska hålla sig krya.
Nu måste jag sova en stund.