Foton på min älskling

I söndags mådde jag fortfarande inte hundra så det hände inte jättemycket. I ocj M bakade muffins helt själva, ingen hjälp alls. Jag är imponerad av mina små älsklingar.
Dom har varit ute mycket och lekt med sina kompisar i området, det är så mycket bättre nu när det ändå är lite ljusare och de själva känner att de vill vara ute.
I måndags ringde dom från grön rehab och tyvärr kom jag inte med i urvalet. Jag blev så besviken, såg fram emot detta. Nu blir det träning (vilket inte är fel) men tror verkligen att det andra passat mig så mycket bättre, då man skulle få hjälp att finna verktygen för att ta sig vidare. Ja, ja nu är det som det är och det blir till att göra det bästa av det.
Idag kom U till grannen och jag blev uppbjuden på fika. U hade med sig foton han tagit på min älskling och även kort på familjen. Det kändes så stort. När jag tittade på korten började tårarna sakta rulla ner för mina kinder, dom var så fina. Jag blev så glad att få dom. Tänker rama in dom och hänga upp dom på en vägg.
Nu ser jag fram emot tatueringsmässa med T på fredag och middag med mina gamla jobbarkompisar på lördag.