Konstig födelsedag

Idag är det min älskades födelsedag och han finns inte längre hos oss. Det är så konstigt, så overkligt, så svårt att greppa.
Sov inte speciellt mycket inatt. När jag väl somnat vaknade Spike och gnydde, M sa åt mig att jag skulle gå upp och stänga av honom. Så sött!
Jag ringde till farmor D och frågade om hon ville följa med till minneslunden idag. Och det ville hon såklart! Tog en sväng förbi blomsterlandet innan, köpte blomma till min älskade och gula tulpaner till farmor D. Tog med ett nytt skohorn till henne med, det gamla de fick hade gått sönder i skaftet. Så kan det ju inte vara.
Vi ställde blomman på plats och tände två ljus, stod en stund och funderade medan tårarna rann. Det är alltid lite konstigt när jag är där, vet liksom inte hur jag ska bete mig. Det är en fin, lugn plats och man kan finna ro att reflektera och minnas. Men det känns inte som det är där han finns, han finns ju här hemma. Och förståss alltid i mitt hjärta och säkert i många andras hjärtan också.
Farmor D mådde inte riktigt bra, hon kände sig frusen trots det fina vädret så vi körde hem henne direkt efter. Jag såg att det tog på hennes krafter att vara med även om hon uppskattade det.
När jag gav henne tulpankvasten och sa att den var till henne och att jag hoppades den skulle lysa upp hennes dag blev hon lite gråtmild igen. Hoppas hon fått vilat sig och att hon känner sig bättre imorgon.
Hemma hade vi lite kalasfika, jag och barnen. Senare åt vi middag ute, jag hade ingen lust alls att laga mat och tänkte att vi skulle hitta ett fint sätt att umgås och minnas vår älskade på. Det är ju en väldigt speciell dag.
Doris berättade att när K föddes var det ovanligt varmt. Det var en vacker dag, säkert lika vacker som han är vacker för mig.
Nu är det dags att ta hand om Spike.
Det blev ett väldigt rörigt inlägg men men, så är det, rörigt, ledsamt och lite ensamt..........