Segare än kola

Är så trött nu igen! Vad jag önskar att det inte vore så. Det är så mycket jag behöver göra, borde göra men inte har ork till.
I måndags var vi i alla fall i Borås djurpark jag och barnen. Vi skulle åka tidigt men jag sov länge så vi kom iväg först vid tolv. Det var riktigt mysig att gå där med barnen i solen, lite tomt eftersom min älskade inte var med. Men det gick.
Igår sov jag länge igen, var ute i trädgården och klippte lite häck och buskar. T slipade bordet, I och M lekte och Spike övervakade oss. T var med sin kompis L och grillade ute på kvällen, sen kom de hit och kompisen sov över. Så mysigt att lyssna på två tjejer som fnissar, pratar och fnissar.
Detta dygnet har vart konstigt. La mig vid tolv, somnade runt två, väcktes av M som kräktes vid tre. Låg vaken till halv sju, gick ut med Spike. Åtta kom I upp, halv nio la jag mig. M vaknade och gick upp vid tio. Elva kom M tillbaka, vi sov till tre. Åt lite, var ute i trädgården och slipade stolarna och oljade dom och bordet. I var på fotbollsträning.
Vad jag önskar att jag var en såndär människa som ha lätt för att be om hjälp. Men det tar mig emot nåt så fruktansvärt. Varför känner jag att jag måste kunna själv. Jag vet ju att jag kan men får man hjälp så går det ju fortare. Min älskade sa till mig att jag måste be om hjälp med häckklippning och annat men jag kan inte, jag sa det till honom också han sa att jag måste lära mig att be om hjälp. Men det är inte så lätt......det är inte lätt alls.......