Tack för denna tiden!

Detta blir mitt sista inlägg här.

Jag känner att det är dags att avsluta här och kanske, kanske bloggar jag på nytt om ett tag men då på ny adress och om helt annat.

Jag lämnar det gamla bakom mig och tar klivet in i nuet.

Tack för denna tid och må bäst alla underbara människor.


Kram

Nåt nytt....

Det händer saker....Mitt vardagsrum är mer eller mindre klart. På måndag kommer äntligen min efterlängtade soffa, jaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!!!!! Hoppas verkligen den går in nu bara, lite tight tror jag men på ett berömt så går det nog.

Arbetstränar gör jag nu tis-tors och det går bra. Är inte riktigt hundra än då återhämtning fortfarande är otroligt viktig men det går bättre och bättre. Har hamnat på ett underbart litet ställe där jag trivs otroligt bra. Att det är en butik med inredning skadar ju inte om jag säger så. Inget annat än ekonomin i alla fall men det är bra att öva sig på att fundera över sina inköp, man kan ju omöjligt köpa än mindre få plats med allt man vill ha. Skulle vilja har massa hem som jag kunde inreda på olika sätt, får så mycket inspiration.

Nu ska jag ta ett tag i uterummet. Det bör vara såpass klart att man kan vistas därute utan att snubbla över verktyg, böcker, spel och allt annat som hamnat där under renoveringen. Nästa helg är ju midsommar och då får vi besök och det vore ju gott att kunna utnyttja rummet då. För vem vågar tro att vi kan sitta ute......

Ha det riktigt gott sålänge och hörs vi inte innan så önskar jag alla en trevlig midsommar och en underbar sommar!

Kram

Sanningar som svider

Ibland funderar jag på varför jag överhuvud taget bryr mig och varför jag inte kan hålla mig utanför saker som inte rör mig.
Inte första och säkerligen inte sista gången jag gör så men när konsekvenserna för den som blir/skulle bli drabbad är livsavgörande så kan jag inte låta bli.

Mitt första minne av en sådan situation är när jag i tonåren sett vem som stulit min kompis plånbok och talade om för killen ifråga att om han inte lämnade tillbaka den så skulle jag tala om det för hela klassen. Han lämnade tillbaks den.

Senare i livet drabbades jag av en väldigt otrevlig upplevelse när en väninnas man vid upprepade tillfället stötte på mig. Jag sa ifrån och var mer än tydlig i mina nej. Till slut tröttnade jag och sa att om han en gång till gjorde så så skulle jag tala med hans fru. Där hamnade jag, tyvärr var hon inte redo att ta till sig informationen utan ville få det till att vara mitt fel. Vilket hon också talade om för folk i området fick jag redan på. Som tur var för min del fanns hos dom som fick reda på saken från hennes sida inga tvivel om vad som hänt då alla visste hur han var och vad han höll på med. Det blev mest prat om hur synd det var om henne. Det var aldrig min mening men hur kan man låta bli att säga nåt. Jag vet flera personer som råkade ut för hans "uppvaktning" som då efter att jag sagt ifrån pratade med mig om det men ingen vågade prata med henne, sorgligt. Det var speciellt en ung tjej som bodde i samma trappuppgång som dom som han alltid ringde på hos när han kom hem från krogen/fester. Till slut skruvade hon av ringklockan för att slippa undan.
Kvinnan sa upp bekantskapen med mig och helt ärligt så var det en lättnade med tanke på valen hon gjorde.

Dom som jag betraktar som mina vänner bryr jag mig om och kan därför inte vara tyst och se på.

Jaja, hoppas bara att det inte blir fel. Men erfarenheten säger tyvärr att sanningen svider och kommer man som budbärare vill folk gärna ha ens huvud på ett fat.
Om verkligheten är annorlunda så här i "vuxen" ålder återstår att se.

Kram på er alla därute och även om det är tufft ibland så vara ärlighet alltid längst!

Så länge sen....

Nu var det riktigt längesen sist. Det har hänt en del men ändå är livet precis som förr....
Det är fortfarande jag, barnen och Spike.
Köket är jag så nöjde med nu är det bara lite småfix, mitt sovrum är på g. Grundmålade idag det sista. Sen ska det in garderober, lite finlir och det är klart.
Min lilla mellanhall kommer nog bara bli målad sålänge och lilla toaletten. Sen måste jag ha hit någon kunnig som kan fixa badrummet innan golvet rasar och vi hamnar i tvättstugan... Men sånt kostar pengar och det är inget jag har direkt.

Kärleken då.... Ja, den lyser med sin frånvaro. Jag har en i mitt hjärta men av olika anledningar kommer vi nog inte bli nåt vi. Det finns ett avstånd och för många likheter i våra omständigheter som gör det svårt. Men det är en underbar människa som jag kommer bevara i mitt hjärta och  hoppas på det bästa för han och alla hans underbara barn.
Livet går vidare  och jag tar ett steg i taget. Försöker mig på lite olika saker och hoppas finna min plats i mitt nya liv. Tror jag funnit mig själv ganska bra. Ska bara få ordning på det andra....

Har också kunna konstatera att det alltid kommer finnas någon i ens liv som vill förpesta tillvaron. När en försviner ut/bort så står det en annan redo att hoppa in. I mitt fall mycket närmare än vad jag trott. Avundsjuka och girighet
är egenskaper som allt för ofta ställer till det för folk och får dom att bete sig som idioter.

Det är bara att försöka förstå att deras svagheter gör dom till mindre människor och att på nåt sätt sätta sig över det men gudarna ska veta att det är svårt, så svårt. Det sårar ju lika mycket ändå. Hade jag fått välja hade jag ju inte valt detta. Jag ville ju ha vårt liv.....

Ja, ja nog svamlat....

Hoppas alla har det så bra dom kan och att lyckan alltid kommer följa er på vägen!

Kramar