Nu närmar sig den tiden på året när min älskade fyller år. Det känns, det är så fruktansvärt jobbigt. Det går inte en dag utan att jag gråter. Ibland stilla, ibland helt hysteriskt.
Vad ska jag göra med hans dag, hur ska jag få den dagen att bli en fina dag för oss. Jag funderar på att fira honom hemma som vanligt, för även om han inte fysiskt finns med oss är han väl värd att firas. Så tänkte jag att vi skulle åka till minneslunden, barnen tycker inte om det men jag tror vi gör så ändå.
Helst av att skulle jag just nu vilja lägga mig och sova tills jag inte vaknar mer, så tungt är det. Det är jobbigt att erkänna och verkligen inget alterntiv men sina känslor rår man inte alltid över.
Det är så mycket som blivit liggandes hemma. Det ser ut som ett skrotupplag i kombination med en soptipp. Inte alls så jag vill ha det men jag har inte orken, just nu gör jag bara det jag absolut måste för att hålla huvudet över ytan.
Hur gör man för att må bra, bli glad och fylld av energi......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar