Årets sista dag

Nu är det alltså slut, det värsta året i mitt liv.
Hur ska jag sammanfatt det. Jag har förlorat min älskade make,bästa vän, pappan till mina minsta barn. Det har skapat en tomhet inom mig som är stor men samtidigt har jag för alltid med mig honom i mitt hjärta. På samma sätt som när han  levde, kanske mer till och med ibland. Jag känner att han finns hos mig nu och för alltid.
Folk undrar hur jag klarar av att bo kvar i huset, om det inte är jobbigt. Hur kan det vara jobbigt. Det är här vi spenderat den mesta av vår tid, här alla minnena finns, hans själ finns i väggarna och hur skulle jag kunna lämna den jag älskat mest, som gett mig mest kärlek som alltid funnits för mig. Redan innan vi visste att vi hörde ihop var det någon annan som visste. För alla val vi gjort i livet ledde oss till varandra och jag kommer för alltid att vara tacksam för att jag fått vara en del av hans liv och att han funnits i mitt.
När det gått ett tag sen kommer jag också kuna leva med förvissningen om att jag gjort allt jag kunnat för honom under hans sista  tid. Jag kunde inte gjort mer än vad jag gjorde och det ger  mig en styrka att faktiskt kunna leva vidare.
En dag efter att min man lämnat oss knackade det på vår innerdörr. Jag och min äldsta dottter tittade på varandra och undrade vem det kunde vara klockan var runt elva på kvällen. Jag trodde det var grannen. När jag öppnade dörren var det ingen där. Fönstret i entren var öppet och en kall vind drog in. Jag är övertygad om att det var min man som kom hem. Och det tror jag fortfarande för jag känner hans närvaro i hemmet.
Jag pratar med honom ibland högt och ibland bara i tankar men jag tror han hör mig.
På nått sätt tror jag att vi blev varandras räddnig, vi pratade mycket om det i början av vårt förhållande. Båda hade personer i våra liv vi ville bort ifrån och när vi sen träffades och allt kändes rätt så löste sig det. Inte med en gång såklart men vi gav varandra kraft att kämpa för oss. Och den kraften har vi haft med oss under hela vårt liv tillsammans. Att förstå, att genom att utbyta en blick tvärs över ett rum förstå varandra, känna kärlek och total lycka.
Idag var jag och  barnen i minneslunden och lämnade ett hjärta och tände ljus. Jag har sen vi träffades aldrig haft ett nyår utan honom. Förr brukade vi ha barnen och hans barnbarn här sen barnen och min guddotter och de sista åren min dotter och våra barn. Det har varit tomt utan honom här fysiskt men det har gått bra. För att jag bestämde mig för att det skulle gå bra.
Men det hindrar mig inte från att sakna honom för jag vet att jag kommer älska honom nu och för alltid.
Var rädda om varandra för man vet aldrig hur länge man får lov att ha sina älskade i sitt liv.
Kramar till alla.