Tomt utan dig!

Dagen idag fast nu igår kändes bra. Fick en känsla av tomhet när vi satt och fikade och barnen skrattade så där gott som bara barn kan.
Då önskade jag att du var här, med oss.
Varför, varför blev det så här.
Vi hade ju så mycket på gång, vi ville, vi önskade, vi planerade.
Jag fortsätter med huset som du ville men det är inte detsamma.
Jag skulle strunta i allt och leva i misär om du bara var här hos mig.
Du och jag var mer som en, fast två.
Att träffa någon som kompletterar en så bra det måste vara ett under.
Du är mitt under, mitt allt, min lycka.
Jag saknar dig så mycket att det gör ont.
Att det kunde finnas så mycket tårar i en enda människa, i mig.
Om jag fick en önskan skulle det vara att få se dig, att få vara dig nära.
Jag saknar din värme, din närvaro, dina ord, din blick, dina andetag när du sover.
Jag saknar Dig!
Jag pratar med dig varje dag och hoppas på ett svar.
Men det förblir tyst.
Jag kommer fortsätta prata med dig ändå.
Du kanske hör mig fast jag inte hör dig.
Jag ser dig ibland i ögonvrån men när jag tittar dit är du borta.
Du kommer till mig i mina drömmar men när jag vaknar minns jag inte riktigt allt som hänt.
Min första alla hjärtans dag utan dig här.
Du är saknad, älskad och ihågkommen.
Barnen pratade om dig idag.
Att du var smartare än ....
Men pappa är ju död.
Fast han är smartast ändå.
Och det är du.
Fast du inte är här finns du alltid med oss.
I våra hjärtan.
För alltid, för evigt.
Älskar DIG!