Idag var minsta tösen på sin dans. Hon var glad och lycklig efter så det var nog bara nåt tillfälligt att hon inte ville gå dit.
Jag och sonen gick till Kulturum och tog en fika. Nu hade de Yoggi där vilken kändes väldigt bra för mig, jag var lite småhungrig. Då blir det så mycket lättare att räkna. En yoghurt känns ju lite bättre än en kanelbulle ibland.
Efter dansen åkte vi förbi McD, det blev en smidig middagslösning. Och jag hade faktiskt poäng till att kunna äta det.
När barnen så somnat kom äldsta dottern gråtandes till mig. En av hennes bästa kompisar hade försökt ta livet av sig. Han drabbades i somras av en hjärnblödning och trots bra rehabilitering och återhämtning (han haltar lite på ena benet) mår han inte bra. Tycker inte att nån förstår honom och ville inte leva. Jag blev så ledsen också. Jag kan inte säga att jag känner honom men på dom gångerna jag träffat honom har jag fastnat för honom och han verkar vara en sån rar kille.
Hoppas han kommer till insikt att han är värdefull och betyder mycket för andra.
Helst av allt hade jag velat åka till honom, hålla om honom, stryka honom över huvudet och säga att allt kommer att ordna sig, jag finns här för dig. Men, men jag får skicka en hälsning med dottern istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar