11 år

Idag är det elva år sedan jag och min älskade träffades. Den första dagen på resten av vårt liv som blev alldeles för kort. Vi som skulle leva tillsammans så länge och göra så mycket.
Vi träffades på en jobbfest, vi hade ju setts innan och hejat men inte så mycket mer.
I efterhand talade han om att han tittat på mig och tyckt att jag var fin men att han slog bort tankarna på mig eftersom jag var så mycket yngre än honom. Det skiljde 25 år mellan oss.
Denna dagen blev den första av många kommande för oss.
Jag hade först inte tänkt att gå men efter mycket tjat från mina arbetskamrater beslutade jag mig i sista sekunden för att gå, vilket jag aldrig ångrat.
Vi pratade mycket under kvällen och han var aldrig långt borta. Det fanns en spänning i luften som båda kände men inte riktigt visste hur vi skulle hantera.
Jag kommer ihåg när jag gått in till disken för att diska upp. Jag hade tagit av mig blusen och stod med linne och förkläde. Han fick syn på min tatuering och undrade om den betydde nåt speciellt. Jag talade om att det var mitt stjärntecken, han sa att han inte tyckte om tatueringar men att min var fin.
När det var dags att åka hem var klockan mycket och jag som skulle jobba dagen efter sa att jag funderade på att sova på jobbet. Jag hade en timmes resväg på den tiden och det kändes inte så kul att åka hem sova så lite för att åka tillbaka igen.
Vår vän O tyckte det var en dum ide, jag kunde väl får sova på Ks soffa. Jo, då det fick jag. Sagt och gjort jag åkte med dit och sov över, fast inte på soffan.
Dagen efter körde han mig till jobbet och undrade om han fick ringa mig, vilket han fick.
Jag kunde inte prata om annat en honom hela dagen.
När jag kom hem ringde han och vi pratade i timmar. Vi pratade mycket i telefon och träffades så ofta vi kunde.
När vi träffats ett tag skulle han åka med sin dotter på semester, han var lite splittrad men lovade att ringa mig när han fick tillfälle. Jag blev så glad när han ringde, jag saknade honom.
När han kom hem visste jag att jag verkligen ville satsa på oss. Det visste jag ju egentligen innan men han ville verkligen att jag inte skulle känna nån press. Han ville vara med mig men lämnade avgörandet till mig. Jag har aldrig ångrat mitt beslut.
Han har gett mig mina bästa år i mitt liv, mina underbara barn och kärlek, så otroligt mycket kärlek.
Min högsta önskan denna dagen är att få träffa honom igen.
Kanske inatt i mina drömmar..........