Idag var det stängningsdag i skolan för de små barnen så de var hemma idag. Jag var mer död än levande. Vid tvåsnåret kom jag iaf in i duschen och tur var väl det för en stund senare ringde det på dörren och där utanför stod P, som vi köpt Spike av, med sina två barn. Vilken överraskning!
Jag blev så glad att jag började gråta. Det var så konstigt sen blev jag så glad att hon tänkte på mig.
Dom fick komma in i stöket, hon fick te och jag drack kaffe.
Så pratade vi om K, min älskade och jag grät och grät. Hon frågade mig om inte jag trodde K skulle bli bedrövad om han såg mig nu. Att hon aldrig träffat någon som hela tiden pratade om sin älskade familj och om hur bra vi hade det, han hade det med oss. Att hon trodde att han skulle vilja att jag var glad och gick vidare och jag vet att det är så men det är så jävla svårt för jag vill inte. Jag saknar honom så mycket, det fattas mig en så stor del av mitt hjärta.
Imorgon ska jag hur som helst hem till henne och Spike ska med så ska vi får träffa Spikes mamma och lillebror. Det ser jag fram emot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar